Hundar bidrar till välmående

article6sliderAtt man känner sig glad när man umgås med en hund är inte förvånande. Forskning visar på att hundägare är friskare än genomsnittet och en hund bidrar bland annat med sänkta kolesterolvärden och mindre stress. Det senare hjälper till att motverka högt blodtryck och minskar därför risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Hundens positiva inverkan gäller inte bara det fysiska utan det finns även psykiska vinster för hundägare. Ångest och depression minskar samtidigt som eventuella känslor av ensamhet försvinner. Detta gör hunden till ett ypperligt sällskapsdjur för äldre och sjuka som annars ligger i farozonen för psykiska besvär.

När man klappar en hund frigörs hormonet oxytocin, vilket får människor att känna välbehag. Oxytocin är det hormon som frigörs vid förlossning och amning och som stärker bandet mellan mamma och barn. Det har också inverkan på det psykiska välbefinnandet och leder till minskad oro och ångest, liksom ökad känsla av tillit och tillhörighet. Hunden har alltså kraftig inverkan på hur dess ägare mår, och umgänge med en hund kan lugna ner den som upplevt någonting traumatiskt eller stressigt.

Vård- och terapihundar

Att hundar har en kraftig positiv inverkan på människors mående är någonting sjukvården har i åtanke. Därför erbjuds terapi- och vårdhundar på många platser i landet, och användningsområdet för hundarna är stort och varierande.

På Akademiska sjukhuset i Uppsala har man till exempel låtit patienterna på barnavdelningen umgås och leka med en hund med förhoppningen att barnen ska känna sig lugnare. Hundterapin jämförs med andra typer av ickemedicinsk vård som exempelvis bild- och lekterapi, och resultatet är likartat. Att leka med och klappa en hund motverkar stress och gör sjukhusvistelser mer behagliga, både vad gäller barn och vuxna.

Även på äldreboenden används vård- och terapihundar och förutom att påverka de äldres psykiska hälsa positivt, leder hundbesöket till bättre minne, koordination och språklig förmåga då man ofta leker med hunden. Det innebär att de äldre får öva upp till exempel balans, och speciellt demenssjuka eller personer med afasi uppskattar att man kan prata med hunden utan att den bryr sig om uttal och ordföljd.